Logg #5, ”Han älskade Storebror”

Efter att ha blivit häktad i slutat av andra akten så blir Winston inburad i Kärleksministeriet, den mystiska byggnaden som hanterar brott i Luftfält 1. Han blir nästan omedelbart brutalt torterad, tortyren får honom att erkänna allt han har gjort och saker som han inte gjort men ändå erkänner för att slippa mer tortyr. Snart blir han skickad till ett rum som endast innehåller en elektrisk stol och en smärtvisare på väggen. In i rummet kommer O'Brien, som visar sig vara en högrankad partimedlem. Han förklarar över flera månaders tid hur fel Winston har och hur Storebror är det ultimata sättet att styra ett land, för makthavarna i landet:

”Partiet söker makten enbart för sin egen skull. Vi är inte intresserade av andras bästa, vi är bara intresserade av makt. Inte rikedom eller lyx eller långt liv eller lycka: Bara makt, ren makt. Vad ren makt betyder ska ni snart förstå. Vi är olika alla tidigare oligarkier såtillvida som vi vet vad vi gör. Alla de andra, även de som liknade oss, var fega hycklare. De tyska nazisterna och de ryska kommunisterna kom oss mycket nära i fråga av metoder, men de hade inte mod att erkänna sina egna motiv. De låtsades och kanske till och med trodde att de hade gripit makten motvilligt och för en begränsad tid och att det inte var långt till ett paradis där människor skulle vara fria och jämlika. Sådana är inte vi. Vi vet att ingen griper makten i avsikt att släppa den ifrån sig. Makten är inte ett medel, den är ett mål. Man upprättar inte en diktatur för att skydda en revolution, utan man gör en revolution för att upprätta diktatur. Förföljelsens syfte är förföljelse. Tortyrens syfte är tortyr. Maktens syfte är makt. Nu börjar ni kanske förstå mig?”

Jag tycker själv att det här är den paragrafen som bäst sammanfattar allt som är fel med storebror och på många sätt den moderna världen. Makt är på många sätt vårt största psykiska behov, en fattig person är frustrerad eftersom den inte har makten att inte behöva bekymra sig om pengabrist. Fast är det egentligen fel då mycket bra också görs på grund av vårt behov av makt, om man gör någon en tjänst så har man makt över de då de är skyldiga en tjänst tillbaka. Men det är enklare att få makt med onda handlingar och ju mer makt man har desto mer kan man göra och det är det jag tror O'Brien försöker beskriva, det är också därför den mänskliga rasen alltid vill åt makt.

Efter ett tag blir Winston helt nedbruten och då finns det bara en sak kvar att göra, en tur till rum 101. Det här är antagligen den mest kända scenen i boken. Rum 101 går ut på att brottslingen får möta sin värsta rädsla, i Winstons fall råttor. De har tagit fram en bur med ett utrymme för Winston att stoppa in sitt ansikte, O'Brien pratar om hur blodtörstiga råttor kan vara mot en oförsvarad människa vilket skrämmer vettet ur Wilson. Under hela perioden han suttit i fängelse så har han aldrig sagt något negativt om Julia men under sin rädsla emot att stoppa in ansiktet i hålet så säger han gråtandes:

”Gör det med Julia! Gör det med Julia! Inte med mig! Julia! Jag bryr mig inte om vad ni gör med henne. Slit av hennes ansikte, gnag sönder henne till benen. Inte mig! Julia! Inte mig!”

Efter det blir han utsläppt från Kärleksministeriet, nu finns det inte längre någon han älskar och det finns inte längre någon vänskap i hans liv. Han sitter bara på ett kafé och dricker segergin dag ut och dag in. Boken slutar med att kaféts telescreen utannonserar att Oceanien har erövrat en stor del av Afrika från Eurasien (Även om det tidigare var en stor del av handlingen att Winston visste att fiender och vänner byttes ut så är han nu helt övertygad om att de alltid har varit i krig med Eurasien). Winston gläds av nyheterna och boken avslutas med meningarna:

”Han hade vunnit segern över sig själv. Han älskade storebror.”

Det här är det absolut mest deprimerande sättet som man kan avsluta en roman, mycket värre än om Winston skulle ha blivit avrättad som jag trodde. Jag tror att Orwell vill visa oss hur chanslösa vi enstaka människor är mot någon som har mer makt än oss själva och att vi bara kan rädda oss själva om vi samarbetar. Ett tema som upprepas under andra hälften av boken är att ”framtiden är hos proleterna”, det är bara folkmassorna som kan vinna i slutändan.

Men varför är 1984 ”Den mest betydande av de utopiska romaner som skrivits”? Det är en enkel fråga att svara på. Orwell visar på hur vi människor lätt kan manipuleras av någon över oss och det är det som gör boken så skrämmande. Jag tror att 1984 kommer ses som den mest betydande boken skriven under 1900-talet år 2112, nedslaget den har gjort i vardagen och popkulturen är något många författare bara kan drömma om.

Men nu är det dags för mig att säga hej då till den här bloggen, jag hoppas att jag har gjort den här fantastiska boken rättvisa i mina inlägg och då jag inte längre kan säga ”See ya” så får jag säga:

Farewell

Logg #4 eller hur jag slutade ängslas och lärde mig älska tankepolisen

Det här kommer vara mitt näst sista inlägg, jag har läst igenom bokens andra akt och nu är det bara den tredje kvar. Sedan mitt sista inlägg har Winston och Julia lyckats ta kontakt med O'Brien och det visade sig att han var en medlem av motståndet sen länge. Rörelsen utgår ifrån Emmanuel Goldstiens läror, Goldstein var en högrankande partimedlem men han började motspråka partiet en kort tid efter att de tog över makten.

Storebror gör sitt bästa för att få folket att hata Goldstein, det arrangeras hela festivaler som finns till för att visa hur ”fel” Goldstein hade. Jag skulle säga att det kan liknas vid personer som Liu Xiaobo, som vann Nobels fredspris för det mod han hade när han stod upp mot Kinas regering och Kina censurerade omedelbart alla nyheter om det. Såklart vet jag att Xiaobo har haft fel om saker, till exempel så sa han att George W Bush hade hanterat konflikten i Mellanöstern på ett utmärkt sätt. Så det kanske var så att han skulle lyftas fram för hans positiva åsikter om västvärlden på samma gång som han lyfts fram för sitt motstånd till Kina, om han är smart nog för att stå emot där så måste det han säger om USA också vara rätt.

Nu har Goldstein för det mesta åsikter som jag håller med om, men jag tycker att det är lite läskigt hur man idag inte kan ge ett fredspris utan att glorifiera sin egna del av världen, det ger en orwellsk känsla där ens eget land ändå alltid måste vara hyllat. Hur som helst så får Winston en bok skriven av Goldstein som han sedan läser i den telescreen fria vinden som han lånar av en butiksägare nere i proletttrakterna. Den här boken beskriver allt fel med storebror  och det fanns en paragraf som verkligen fångade mitt intresse:

”Nyckelordet här är ”svartvitt”. Tillämpat på en motståndare betyder det en oförskämdhet att i strid mot klara fakta hävda att svart är vitt. Tillämpat på en partimedlem betyder det lojal villighet att säga att svart är vitt när partidisciplinen kräver det. Men det betyder också förmågan att tro  att svart är vitt, ja rent av veta att svart är vitt och glömma att man någonsin har trott något annat.”

Ännu en gång kan vi relatera detta till Nobels fredspris, som gavs till Barack Obama år 2009. Enligt ”Iraq body count project” så ska emellan 105 052 och 114 731 civila ha dött på grund av kriget i Irak från mars 2003 till idag. Det måste ju vara svart till fredens vitt och ändå så såg många på Obama som något sorts helgon, som ledde en regeringen ansvarig för 12 748 döda civila om året. Vi människor förbiser helt enkelt för mycket, vi stannar inte för att analysera och det är det storebror måste ha tagit nyttja av. Det är det som är den farligaste utvecklingen, massmedia kan lura i oss vad som helst och det får helt enkelt inte fortsätta.

Senare kommer Julia upp till vinden och de läser boken tillsammans, när de vaknar efter att ha sovit en stund så förbereder de sig för att återgå till sina jobb. Men då händer det som på samma gång var det mest väntade och det mest oväntade:

”- Vi är de döda, sade [Winston].
- Vi är de döda, upprepade Julia pliktskyldigt.
- Ni är de döda, hördes en järnhård röst bakom dem.”

Det visade sig att vinden inte var fri från telescreens, det fanns en gömd bakom en tavla och det visar sig att den vänlige butiksägaren egentligen var en tankepolis. Detta förstod jag skulle hända förr eller senare, även om det var lite oväntat i det ögonblicket då Julia och Winston inte ens hann göra något uppdrag för motståndet innan de blev tillfångatagna.

Det jag tror kommer ske i bokens sista akt är att Winston blir avrättad, det finns helt enkelt inte att Orwell har med ett lyckligt slut i den här dystra romanen då det skulle förstöra budskapet. Det finns inga vinster i Oceanien och det kommer Orwell övertyga oss om.

I mitt nästa inlägg avslutar jag den här fantastiska boken, som så gott som helt ändrat på min världssyn.

See ya!

Logg #3, där vi bli deprimerade på grund av vart vår värld är på väg

Efter att ha läst hälften av den andra av de tre delarna så känner jag att jag kan förklara varför boken är en klassiker som har haft ett så stort inflytande.

Den andra delen börjar med att Winston får en lapp från en kvinna som han tidigare trodde var en spion åt storebror för att hon förföljde honom. Det som står på lappen är helt enkelt ”jag älskar dig” och det ger Winston nytt hopp. Han och kvinnan, som heter Julia, börjar träffas så ofta de kan.

”I motsats till Winston hade hon fattat den innersta meningen med partiets sexuella puritanism. Den berodde inte bara på de sexuella instinkterna skapade en egen värld som låg utanför partiets kontroll och som man följaktligen måste söka förstöra. Ännu viktigare var att sexuell avhållsamhet framkallade hysteri, en egenskap som var önskvärd därför att den kunde förvandlas till krigsfeber och ledardyrkan.”

Det här stycket tycker jag illustrerar varför 1984 är en klassiker, för det första så visar det hur vi människor har behov som måste uppfyllas, Som fri vilja och närhet. För det andra så är det en fantastisk samhällskommentar. Dagens USA har faktiskt flera likheter med Storebror, Presidenterna i sina tal och skolböckerna tar alltid upp Amerikanska hjältar och segrar. En av de mest ökända sakerna som har lärts ut är att USA var att det var de som ”vann” andra världskriget. Detta leder till patriotism och att många unga vill gå med i armén, det är också för att folket inte ska ifrågasätta regeringen, om de lär sig tidigt att landet är perfekt så kommer de ha svårt att se några fel.

Boken tar flera gånger upp att Eurasien, som är de Oceanien krigar mot, var på deras sida mot Östasien fem år tidigare. Krigen är alltså precis som i verkligheten, lögner. Nu tar vi ännu en gång exemplet USA, tror du att de krigar i mellanöstern för att araberna ska få fred? Det tror allt inte jag, jag tror att det helt enkelt handlar om pengar. Om de kan skapa bra relationer till landen där nere så kan de få billigare olja och andra naturresurser, det är inte något ”War on Terror”.

Storebror tar ofta fram enstaka händelser för att visa hur bra Oceaniens trupper är jämfört med de Eurasiska och det kan liknas till Osama Bin Ladens död. Jag tror inte att hans död egentligen gjorde någonting då Al Queda inte hölls samman av en enda person. Det blev bara en så stor nyhet eftersom folket skulle tro att de hade gjort några framgångar i de tio år de varit där, vilket också är varför den Amerikanska regeringen hatade Wikileaks. Ingen får betvivla landets överlägsenhet.

Det här höll såklart på Orwells tid också, med böcker som ”På västfronten intet nytt” så upptäcktes den brittiska regeringens propagandalögner om livet i skyttegravarna då de fick det att framstå som ett heroiskt paradis, då det egentligen var ett helvete. Då krig blir så uppmärksammade så tror jag att det var andra världskriget som ledde till att han skrev boken, krig visar alltid upp samhällen från deras värsta sidor.

Från början så lät Storebrors samhälle kanske som något konstigt påhitt men det är betydligt mer verkligt än vad man tror när man tänker efter. Regeringar har alltid manipulerat folk utan att få det påpekat och det kanske inte är helt omöjligt att regeringen till slut vill ha så pass mycket kontroll att den ser och styr allt som alla gör.

Innan vi blir mer deprimerade av vart vår värld är på väg, så är det nog bäst att jag säger:

See ya

Efter den första av bokens tre markerade delar

Som jag lovade i mitt förra inlägg så kommer jag nu prata om hur storebror har ändrat och fortsätter att ändra på Winstons beteende.

Om Winston hade funnits i vår värld så skulle han bara vara en ”average Joe”, han är inte någon som egentligen vill sticka ut men det är storebror som helt förändrar hans sätt att tänka och agera. På grund av Storebror så är Winston en frustrerad människa som inte verkar ha kvar någon egentlig livsglädje, jag tror att jag bara har sett ett tecken på glädje från Winston:

”Winston hade sett O'Brien kanske tio gånger på nästan lika många år. Han kände sig starkt dragen till honom, inte bara för den obegripliga kontrasten mellan O'Briens urbana sätt och hans proffboxartyp [sic]. Ännu mer berodde det på en hemlig tro eller kanske inte ens en tro utan bara ett hopp – att O'Brien inte var fullt politiskt ortodox.”

Att Winston blir fylld av hopp när han tror att någon annan är på hans sida är förståeligt, i en värld där alla är lika så vill han träffa någon olik som han själv. ”Lika barn leka bäst” heter det och det är något utav ett evigt tema i både den litterära världen och vårt samhället. Om protagonisten kämpar ensam så kommer den för eller senare träffa någon som tänker i samma banor, I vårt samhälle pekar det på hur vi alltid vill vara med personer som är lika oss själva. Det finns såklart undantag men man märker det i verkligen i skolor där barn oftast väljer att vara med de lika barnen.

Mycket av hans frustration kommer från hans kärleksliv, han skiljde sig från sin fru Katharine 10 år innan bokens händelser och han har bara dåliga minnen av henne. Han kallade henne för ”Den mänskliga ljudvågen”, hon tog bara emot storebrors propaganda utan att ens tänka efter. Men Winston säger själv att det mest var för att hon inte var något att ha i sängkammaren, han gjorde det bara för att försöka få barn och när det inte lyckades så gick de skiljda vägar. Detta leder till ett väldigt deprimerande stycke:

”Det måste skrivas ner, det måste bekännas. Det han plötsligt såg i lampskenet var att kvinnan var gammal. Målningen var så tjock på hennes ansikte att den såg ut att när som helst kunna spricka som en gipsmask. Hon hade grå strimmor i håret men den verkligt fasansfulla detaljen var att hakan hade fallit ner en smula och avslöjade ett tomt, svart gap. Hon hade inga tänder.

Han skrev hastigt med darrande hand:
”När jag såg henne i ljuset fann jag att det var en gammal kvinna, minst femtio år. Men jag gick på och gjorde det i alla fall”

Han tryckte åter fingrarna mot ögonlocken. Han hade äntligen skrivit ner det men det blev ingen skillnad. Terapin hade inte verkat. Begäret att skrika fula ord var lika starkt som förr.”

Det här hände tre år innan boken ägde rum och du kan kanske förstå vad Winston gjorde i sin frustration. Detta är ett bevis på hur mycket kärlek påverkar människor, det här är ett exempel på hur fel sorts kärlek kan påverka en människa negativt. Winston kände sig säkert låg eftersom han bara hittade första bästa personen för hans behov och nu känner han sig smutsig. Winston verkar inte ha älskat en kvinna i hela sitt liv, tack vare Katharine och den prostituerade kvinnan så har han också fått en helt annan vy av kvinnor. Nu verkar han se på alla av de som värdelösa fruntimmer, det är för att han vet att ingen av de kommer utfylla hans behov av närhet.

Storebrors sätt att tänka kring folkets lycka och välfärd är likt hur kommunistiska länder tänkte under 1900-talet. Storebror tycker att ingenting behöver göras om alla överlever och är honom lojala, detta kan liknas vid hur Östtyskland var löjligt utdaterat då Berlinmuren föll, de hade inte ens asfalterade vägar då Sovjet inte brydde sig om att hålla folket glatt. Detta måste ha märkts vid även i den första världen år 1949 då klyftan emellan rik och fattig var enorm, jag tror att Orwell ville kommentera hur stora delar av folket lämnas bakom i samhället.

Det här kanske är mycket fascinerande men jag måste fortfarande kunna fylla de andra inläggen, i mitt nästa så kommer jag prata om 1984 som klassiker.

Stay tuned!

Svar på tal #1

My (lärare):”Anas något evigt tema i din bok? Är så att människor förtryck av en storebror som ser dig är ett tema som alltid kommer finnas eller är det ett modernt fenomen? Din bok är ju ganska ny och behöver jämföras bakåt för att få perspektiv. ”

Det temat som jag faktiskt tänkte på mest var förtryck, då man nästan känner sig förtryckt bara igenom att läsa om Oceaniens samhälle. Att inte få säga och göra saker som vi i vårt nutida samhälle tycker är självklara, som till exempel yttrandefrihet, har alltid tagits upp i böcker och filmer. Ta som exempel alla de romanerna som skrevs runt sekelskiftet om de färgades plats i Amerika på den tiden. I de böckerna används rasismen och slaveriet för att visa hur de trycks ner av de vita, det bästa exemplet som jag har läst är Onkel Toms stuga. Ett bra nutida exempel är filmen District 9 där konflikten kommer ifrån att utomjordingar landar på Jorden bara för att alla bli satta bakom taggtråd i ett slumområde.

Förtryck är ett perfekt sätt att skapa en konflikt i media som handlar om hur en folkgrupp lever, i min boks fall är det ett helt samhälle som är förtryckt. I storebrors ögon så finns det ingen skillnad på människor, de ska alla behandlas på samma sätt. Vanligtvis i media om förtryck så väljer man att någon folkgrupp som till exempel de rika som har det bättre än de andra men i 1984 så står Winston ensamt mot ett helt samhälle där han kommer att bli inspärrad/dödad om Storebror får reda på att han skriver den här dagboken. Därför så är det här den ultimata boken om förtryck enligt mig, en motståndare till Storebror kan inte göra annat än att tryckas ner då alla som får reda på det kommer försöka skvallra då de annars skulle misstänkas för konspiration.

Såklart så kan jag ju koppla det här till politiska fångar som också blir inspärrade för att de står upp för sig själva. Det är som om ledarna spelar whack-a-mole på ett nöjesfält, så fort en mullvad kommer upp så ska den ner igen med ett slag på huvudet.

Elias: ”Intressant inlägg, särskilt när du skriver om vad som händer i boken och sedan gör någon koppling till det, jag tycker att det blir intressant när du hela tiden fortsätter berätta om dina egna erfarenheter etc. och inte bara maler på.
Jag gillade också kopplingen till google, dock håller jag inte riktigt med om att just det får så stort inflytande på vårat privatliv, men jag ser din poäng. ”

Det var ju så att jag citera min faster så jag håller heller inte helt med om att det påverkar vårat privatliv men det visar ändå hur sammankopplat samhället är då vi kan se en gata i andra änden av landet igenom ett par klick. Jag kommer antagligen dedicera ett inlägg helt till sociala medier då jag tycker det är ett intressant diskussionsområde som relaterar till 1984 igenom meningen ”Individen är uppsugen i det allmänna ”, du kan nog fundera fram sambandet innan dess.

Johan: ”Din bok verkar väldigt intressant Fredrik och du gör bra kopplingar mellan dåtid och nutid! Längtar till nästa inlägg ;)”

Man tackar!

See ya

Skvallra inte till Storebror!

Efter att ha läst drygt 50 sidor av boken så har mycket om samhället blivit avslöjat igenom huvudpersonen Winston Smiths tankar och upplevelser och det han har tänkt och upplevt är inte vackert.

Bokens första paragraf låter faktiskt rätt så vardaglig:
”Det var en klar och kall dag i april och klockan slog tretton. Winston Smith drog ner hakan mot bröstet för att skydda sig mot den snåla vinden och slank hastigt in genom glasdörrarna i Segerhuset”
Förutom ordet ”Segerhuset” så låter det här som en vanlig dag vart som helst i västvärlden, jag tror att Orwell avser att vi identifierar oss bättre med karaktären om vi kan jämföra våra liv med hans och det är därför boken börjar med något vardagligt.

När man läser igenom första sidan så blir saker mer annorlunda för varje mening, Boken nämner att det finns gigantiska affischer på varje våning av lägenhetshuset där Winston bor. De har alla samma motiv och text, ett gigantiskt ansikte och texten: ”Storebror ser dig”, frasen som boken senare blev mest känd för. Min första kontakt med frasen var då en släkting nämnde Googles sätt att fotografera sina 360° bilder som de sedan använder i Google Earth, det finns inget sätt att stoppa deras bilar med kameror åt alla håll från att lägga upp vad som helst på internet så att alla kan se det. Våra privatliv är inte de samma som för ett sekel sedan, någonting som Orwell tar upp mycket i sin bok. Även om den var skriven 1949 så var det då som massmedia verkligen började växa till den best den är idag.

Konflikten som nämns på bokens flik (om hur han vill leva att mänskligt liv med sin Julia) har inte trätt fram än, istället så har konflikten varit i Winstons huvud. Anledningen till att vi får veta detaljer om samhället  är för att Winston skriver en dagbok som visar upp storebror från en negativ synvinkel.
”Detta var inte illegalt (ingenting var illegalt då det inte längre fanns några lagar) men om det upptäcktes fanns det all anledning att han skulle bli dömd till döden eller åtminstone till tjugufem [sic] år i ett tvångsarbetsläger.”
Den här meningen beskriver perfekt den första femtedelen av boken, Winstons ånger över att skriva dagboken och Storebrors konstiga rättssystem  nämns båda i den här meningen.

Även fast Winston känner ånger och rädsla så fortsätter han ändå att skriva dagboken, någonting jag tycker är symboliskt då det visar att en modig person i ett förtryckt samhälle aldrig ska ge upp. Då jag ska prata mer om Winstons karaktär i mitt nästa inlägg så ska resten av detta inlägg vara fokuserat på storebror och hans inflytande.

Citatet jag nämnde beskriver hur regeringen inte sätter upp några lagar då de inte vill ha några begränsningar på vem de kan arrestera för ett ”brott”. Vanliga brott som stöld och misshandel verkar inte existera i 1984:as värld och detta kan förklaras med ett ord: Telescreen. Det finns telescreens över allt i Oceanien, förutom att sända propaganda tjugofyra timmar om dygnet så har de alla också en mikrofon och en kamera för att övervaka. Den enda anledningen till att Winston kan skriva en dagbok är för att en av hans telescreens har en blind fläck som han utnyttjar. Om någon visar att de inte helt tycker om storebror så blir de på en gång förda inför rätta, storebror vill inte ha några begränsningar på vem som kan bli arresterad och därför finns inga lagar.

Som jag sa att jag trodde i mitt första inlägg så väljer Orwell att visa upp samhället i fler perspektiv, i det här fallet från ett litet barns och det är antagligen det mest intressanta och inte för att låta mesig, det mest läskiga som har hänt hittills i boken. När Winston träffar på hans grannes nioåriga pojke och sjuåriga flicka så får vi se hur storebrors propaganda har gjort dem helt lojala till härskaren:

”Båda två började hoppa omkring och tjuta: ”förrädare!” och ”Tankeförbrytare!”, varvid den lilla flickan härmade sin brors rörelser. Det var något visst skrämmande över dem, på samma sätt som över lekande tigerungar som snart skulle växa upp till människoätare. Det fanns ett slags beräknande brutalitet i pojkens ögon, en alldeles tydlig önskan att slå eller sparka Winston och en känsla av att han snart skulle bli så stor att han kunde göra det”

Det här betyder att samhället kommer fortsätta i en ond cirkel där ingen rebell längre kommer finnas i framtiden då alla barn blir hjärntvättade i ung ålder, jag tycker att det är den mest skrämmande tanken som hittills har presenterats.

Det här inlägget börjar bli lite väl långt så det är bäst om jag slutar här så att ni inte blir uttråkade. I mitt nästa inlägg så kommer jag att prata mer om karaktärerna och om hur Storebror påverkar deras liv, ett mycket intressant område.

See ya!

Välkommen till mitt första upplägg om den moderna klassikern 1984 skriven av Eric Blair (känd under pseudonymen George Orwell).

Jag ska läsa en utgåva av boken som blev tryckt år 1984, vilket sammanträffande. Olikt de flesta böcker så står ingenting om handlingen på baksidan av boken, det står bara:

”1984 – Den mest betydande av de utopiska romanerna som skrivits”. Vad det precis betyder är någonting som jag senare kommer förklara. Istället så står det som vanligtvis är på baksidan av boken på omslagets flik.

(Även fast jag har roterat den i paint så är den ändå så här, jag ska försöka att fixa snarast möjligt)

Jag tror att utöver det som står om Winston Smith så kommer vi nog att få uppleva det här samhället ur flera synvinklar. Det verkar som om Orwell hade en tydlig agenda med den här boken så jag skulle tro att han vill visa upp storebror från så många håll som möjligt. Jag undrar vad Winston kommer göra som får storebror att vända sig emot honom. Kommer han försöka att sprida idén att folket är som fångar i deras samhälle?

(samma problem)

Omslaget symboliserar meningen ”Individen är uppsugen i det allmänna” då alla på omslaget klär sig precis likadant. Det faktum att de inte har några ansiktsdetaljer visar att de inte har någon

identitet alls.

Det som jag mest vill veta är hur människor lever sina dagliga liv i ett sånt här samhälle, är den enda skillnaden att de inte har någon yttrandefrihet och att all journalism är kontrollerad? För i så fall så finns det fortfarande platser i världen där sådant händer, kanske det bästa exemplet är Nordkorea där allting filtreras av regeringen innan det sätts in i tidningar/TV.

Anledningen till att jag vill läsa den här boken är för att jag är intresserad av olika sätt att styra samhällen, även om 1984 handlar om ett av de sämsta sätten att göra det, i alla fall från folkets synvinkel. I nästa inlägg ska jag börja läsa boken så att jag kan få se varför den är den mest betydande av de utopiska romaner som har skrivits.